missmk

.

Idag var jag och åt lunch med pappa uppe på söder igen. Och när jag är på väg in i restaurangen så stoppar en liten kille på max 12 år mig och säger "Ursäkta". Jag blev jätteglad över att en sån liten söt sak kom fram och ville prata med mig...

.

MEN glädjen höll inte i sig speciellt länge då han frågar mig om jag kan köpa cigaretter till honom?!

.

Skäms lilla pojk och dra iväg till skolan me dig istället hade jag lust och säga. Men jag var istället vänlig mot honom såklart och sa "Nej lilla vän det kan jag verkligen inte göra." Han såg då bedrövad ut och sa svagt "Okej tack ändå." och gick sin väg.

.

Någonstans i mig tyckte jag så synd om honom! Det verkade vara en typsik situation där något gått snett för honom i livet. Han kanske har missbrukande föräldrar? Jobbigt i skolan? Utanför och mobbad? Ja det finns många spekulationer.

.

Jag klarar inte av att höra eller se barn fara illa. Det var nästan så jag ville springa efter och ge honom en tröstande kram.

.

För om man redan som 12 årig osäker liten kille har börjat röka och skiter i skolan så kommer det nog bara att gå utför om ingen vuxen gör något snart... Usch ta hand om alla barn där ute säger jag bara :)

.

Nu ska jag ringa ett viktigt samtal och sen ska jag städa lite.

.

Kram!

.