missmk

 

Som ni kanske redan vet efter att ha läst min blogg ett tag så älskar jag Stiftelsen och Takida! Skulle egentligen ha följt med mina vänner Camilla och Per och kollat på Stiftelsen i Furuvik förra helgen men jag kunde inte. :(

 

Det är Robert Pettersson (sångaren) som gör att dessa grupper är Sveriges bästa utan tvekan! Jag blev helt paff när jag hörde låten Rotlös för första gången. Det känns som om texten är skriven efter mitt tidigare liv. Jag har varit precis lika elak mot en kille som han beskriver i texten. Såklart är det säkert många som känner igen sig men detta är nästan identiskt med vad jag och en kille har upplevt.

 

Alla har vi något i våra bagage. Vi har säkert sårat någon undermedvetet någon gång. Kanske krossat någons hjärta eller fått ens egna hjärta krossat.

 

Jag har lärt mig under alla år att vi dock aldrig är elaka mot varandra på flit. Jag har haft mina trasiga och bra relationer med killar. Även fast jag har blivit otroligt sårad och även sårat andra så har jag verkligen ingenting emot dom människorna idag och jag föraktar inte mig själv längre. Jag har däremot växt och blivit otroligt stark rent mentalt. Jag har kommit i kontakt med mina egna känslor och vågar även visa mina känslor i en relation idag vilket jag absolut inte gjorde förr.

 

Herregud jag minns en gång när jag var 18-20 år när jag och en kille höll ihop i två år. I slutet var jag sååå arg och sårad så att jag var nära på att till och med bli våldsam mot honom. Jag var även dum mot honom på många plan och spred elaka rykten om honom minns jag. Jag minns även att jag njöt av när han var förbannad och sårad (trots att han hade ny tjej som jag också kände väldigt väl) och trodde att jag hade ihop det med en av hans bästa vänner (vilket jag absolut inte hade).

 

Usch så elak man är när känslorna tar över! Som tur var så var vi vuxna i slutet och bad varandra om ursäkt och gick vidare på varsitt håll. Jag har som sagt inget agg mot någon idag och jag har lärt mig att älska mig själv igen vilket har tagit tid men jag är så glad över allt jag varit med om för det har gjort att jag är den jag är idag.

 

 

Alla dessa minnen och känslor kommer tillbaka till mig när jag lyssnar på Stiftelsens låtar. Djupa och tänkvärda texter minst sagt. Det har varit som en slags terapi för mig. Det är så konstigt hur man kan känna sig så träffad. Fruktansvärt bra låtar! Robban är grym och uppenbarligen har ju även han upplevt samma sak en gång. Det är därför jag ser upp till honom så mycket för att han bland annat vågar vara öppen med vad han har gått igenom.

 

Nu ska jag sluta vara djup :) Hoppas ni alla mår bra. Jag har varit lite seg med att uppdatera på senaste tiden men det beror helt enkelt på att jag bara jobbar i stort sätt och har inget roligt att skriva just nu. Men det blir bättre.

 

Kram