missmk

Igår var jag ledig. Gick och la mig i parken och solade i flera timmar. Sen färgade jag håret innan jag åkte ut till Josefina på kvällningen. Vi gick en promenad längs vackra Vinterviken. Sen satte vi oss i en park och försökte grilla. Jag köpte oturligt nog en engångsgrill som inte gjorde namn för sig direkt. Den funkade inte alls. Det blev aldrig varmt och där satt vi vrålhungriga med råa hamburgare och bara suktade efter mat. Räddaren i nöden blev Josefinas kompis Ulrika som köpte med sig en ny.

 

När vi sedan gick hem till Josefina gick vi förbi två tonårsgrabbar med varsin cykel. När vi precis passerar pojkarna börjar den ena tilltala oss. Han var en fräck liten sak som utan att vi ens nästan tittade på honom, började yttra fruktansvärda glåpord. Han till och med hotade oss. Vi bara gick förbi med hakorna i backen. Då cyklar pojken efter oss! Han fortsätter att vara extremt elak och kallade oss för horor och en massa andra fula saker som jag inte tänker skriva här. Både jag och Josefina hade svårt för att hålla oss för skratt och bara gick och ignorerade den lille. Ulrika däremot blev rasande och skällde ut pojken efter noter. Det höll på att sluta med att pojken blev riktigt aggressiv och tänkte hoppa på henne.

Trots att pojken var så extremt elak och hotfull (endast 13 år fick vi veta att han var), så kunde jag inte låta bli att tycka så synd om honom. Detta beteende ligger i grund för att pojken är väldigt oälskad som får noll uppmärksamhet av sina föräldrar. Och som kanske till och med har föräldrar som knarkar/dricker, slår varandra eller vad det nu kan vara. Jag ville nästan gå fram och krama om pojken trots att han kallade mig det ena och det andra. För en sådan liten människa som han vet knappt vad alla dessa glåpord betyder. Han ville helt enkelt bara ha uppmärksamhet från tre glada tjejer som gick förbi honom. Kände mig till och med nästan lite taskig som bara ignorerade honom. Ignorans är det värsta som finns för en människa och speciellt för en sådan som honom som redan är ignorerad hemifrån.

 

Jag funderar starkt på att starta något magasin/webbsida i framtiden för barn/ungdomar som den här killen så att dom får känna att det finns dom som faktiskt bryr sig om dom.

 

Till mina läsare som har barn: Se till så att dom blir överösta med kärlek! Ge dom beröm och visa dom uppskattning varje dag. Usch jag blir så ledsen när jag tänker på barn som den här pojken. Förmodligen kommer han utvecklas till en psykopat/mördare eller vad det kan bli av honom om han inte får hjälp och kärlek snarast! Så fruktansvärt tragiskt!