missmk

 

Vad är det som händer hemma i Gävle egentligen??? Har följt Brynäs nu några matcher och dom förlorar ju varenda match nuförtiden! Jag blir ledsen när jag ser sånt här och lider med killarna och framför allt med stackars målvakterna!

 

 

 

Efter att jag skypade med mamma och pappa idag och grattade mamma på födelsedagen så ringde jag morfar och grattade honom också. Sen började jag städa här hemma så nu är det fint igen. Gick sedan ut på en promenad och hamnade på Kicks, Ö&B och en jättefin butik där det säljs fina saker. Som ni ser så köpte jag lite smått och gott. Bland annat en present till mamma.

Ö&B:s baconchips är det godaste jag vet! Kan äta flera påsar på en gång haha. Jag har blivit besatt av tvålar, doftljus, bodylotion och ja, alla krämer som luktar gott helt enkelt. Detta body butter luktar himmelskt!! Likaså tvålen!

Kan även rekommendera hårshinesprayen från Lee Stafford. Den har jag köpt i några år nu och håret blir verkligen superglansigt och lent av det. Senast i lördags sa Cilla: "Gud vilket glansigt hår du har!" Det är tack vare shinesprayen. :) Kostar 90 kr på Kicks.

Var även i stort behov av matlådor. Jag har ätit ute alldeles för mycket på sista tiden när jag jobbar så nu är det dags att spara pengar och göra matlådor!

Fick även för mig att köpa Friggs Multikvinna haha. Tydligen ska en sådan tablett innehålla alla vitaminer vi kvinnor behöver på en dag. Gud att jag aldrig lär mig att sånt skit är FEJK!

 

 

 

 

 

 

Min klass har blivit bjuden på att vara publik i ett kommande TV-projekt. Programmet kommer handla om människor med olika former av dilemman som kommer lägga sitt öde i tv-tittarnas händer. Jag vet inte i vilken kanal detta kommer sändas i framtiden. En känd programledare var det ända som framgick. Antar att det fortfarande är ett stort hemlighetsmakari bakom det hela. Inspelningen sker i alla fall vid tre olika tillfällen i mars, kl 21.55 (vad sent?).

Jag vet inte om vi ska gå på detta. Det skulle vara intressant att se hur det går till med hela upplägget kring en sådan här grej men jag är väldigt feg när det gäller att vara med på rörliga bilder. Nu ska vi bara sitta i publiken men tanken av att kanske komma med i tv gör mig livrädd. Haha. Jag jobbar helst bakom kameran. :)

 

Sov sött!

Idag var jag och lunchade på en Kinarestaruang med Emelie på Medborgarplatsen. Herregud så gott det var. Mysigt ställe med levande djur runt omkring oss. Det fanns både krabbor, firrar och humrar.

 

Jag har hört många negativa kommenatrer om SJ i mina dagar. Att det näst intill alltid strular. Tågen är aldrig i tid, dom slänger av barn lite nu och då med mera.

"Nä dom kan inte vara så urusla som folk påstår", har jag tänkt men jodå. Nu har jag också råkat ut för dem. Inte nog med att dem strular i praktiken. Dem kan ju för fan inte ens sköta teorin och det tekniska heller! Idag innan jag gick till jobbet så kollade jag ut en perfekt tågtid som jag ville boka, (Gävle-Borlänge den 6/2). Jättebra pris och 1,5 timmes resa bara. Jag klickade på "Gå vidare-knappen" efter mitt sanslöst intelligenta val av resa. Men vad kommer upp då? Jo, felmeddelande!

Jag försökte boka ungefär fem miljoner gånger efter det innan jag till slut gav upp och försökte boka en annan tid istället som var mycket dyrare och ja då funkade det minsann! Sen försökte jag igen på den resan jag ville ha från början. Nej samma sak. Felmeddelande. Jag börjar tro att SJ gör det här på flit. Det är deras taktik att det inte ska gå att boka billiga biljetter. Folk ska tröttna, ge upp och istället boka det dyra alternativet som fungerar.

Men envis som jag är så gav jag mig inte utan ringde istället till dem där jag efter tio minuters kötid kom fram till en kvinna. Upprörd som jag var började jag prata fort med en stressande röst då jag skulle gå iväg till jobbet och vad tror ni händer då? Jo då hör inte tanten mig och säger upprepade gånger "Hallå, hallå?" och lägger på luren.

AAAAH så förbannad jag blev. Jag ville liksom döda mig själv långsamt. Inte nog med att det blir "felmeddelande" när man ska boka deras jävla biljetter på hemsidan, dem lägger även på luren! Till slut kom jag i alla fall fram till en annan kvinna som var trevlig och hade lite service under hårfästet i alla fall.

Så efter skakningar av ilska, femtusensjuhundra svordomar och tankar på att SJ egenltigen måste vara en förkortning av självmordsförsök, så har jag äntligen bokat min biljett.

 

 

 

Idag har jag haft en hälsodag. Jag var först till tandläkaren. Där blev jag bemött på ett sådant trevligt sätt som jag aldrig tidigare upplevt. Personalen var verkligen helt underbara! De sa även att allt såg jättefint ut i käften på mig. Inga hål så långt ögat kan nå. Däremot så har jag ett sår långt in på tungan för att jag klantig som jag är ibland, har bitit sönder den. Detta skulle kollas upp igen. Jag fick själv välja återbesökstid och jag valde Alla hjärtans dag. Är man singel så kan man ju lika gärna ligga i en tandläkarstol istället för att ligga själv hemma på soffan en sådan dag.

När jag var klar hos tandläkaren gick jag vidare till S:t Görans Sjukhus och gynekologen. Fantastisk vad utelämnad man känner sig när man ligger där och fläker ut sig. Jag har inte varit på kontroll sen typ 100 år sedan så det kändes som om det var dags. Man börjar ju tragist nog sakta men säkert närma sig 30 så jag ville kolla upp hur det står till med fertiliteten. Men allt såg jättebra ut även där. Skönt att höra! Nu känner jag mig som en ny människa igen. :)

 

Restaurangen som vi skulle till på Hornsgatan igår var fullbokad sedan tidigare i veckan så jag var ut och åt med Cilla istället. Sen mötte vi upp Emelie på Berns. Jag har alltid velat gå till Berns men det har aldrig blivit av. Det har känts som om det är ett ställe för mig och så rätt jag hade. Mitt nya favoritställe helt klart! Vi hade väldigt kul!

 Sen träffade jag på Joakim utanför Berns när det stängde. Jag och Cilla följde med honom till Solidaritet. Jag har en sjuklig ångest över att jag betalade ett dyrt inträde där när jag gick därifrån efter 45 min. Så jävla onödigt! Men det kom något gott ur det hela för när vi står i kön träffar jag på Zandra. Maries kompis som jag har känt hela livet. Hon hade folk med sig hemifrån Gävle så jag kände mig lite hemma där i gänget ett tag. :) Träffade även Hanna och Maria som jag egentligen skulle äta med igår. Alla var med andra ord ute igår. Supetrevligt!

 

 

Efter två mycket lärorika och intressanta dagar i skolan så är jag nu redo för ledig helg. Så skönt! Jag somnade på soffan 21.30 igår och vaknade kl 00. Sen när jag hade gått och lagt mig i sängen vaknade jag 05.40 och var hur pigg och utvilad som helst. Så jäkla typiskt att man vaknar så tidigt när man är ledig. Jag lyckades till slut somna om och sov sedan till 10. Nu är jag ännu mer utvilad och redo för en utekväll.

 

 

Vår klass fick besök igår av en mycket professionell journalist, Gellert Tamas. Han har ju som ni redan vet, skrivit boken Lasermannen, som blev film sedan. Han har även jobbat väldigt mycket med Kalla Fakta. Han tipsade oss massor i branschen. Vad vi ska tänka på, vad vi inte ska göra och vad vi ska göra med mera.

 

Vi fick även höra smaskiga detaljer från hans möten med Lasermannen i fängelset. Vi frågade hur han kunde umgås med Lasermannen så pass länge, (de träffades mellan 7-8 timmar 10 gånger under 9 månader) och att han inte blev hatiskt. Men då sa han, "Jag försvarar absolut inte hans handlingar och sa även till honom att det han har gjort är fruktansvärt men jag tyckte faktiskt synd om honom. Han har blivit den han har blivit på grund av sin barndom. Han hade en tragisk barndom."

Det sista Gellert berättade för oss var om hans tredje möte med Lasermannen (eller John Ausonius som han egentligen heter). John bjöd Gellert på kaffe och kladdkaka. "Den här har jag gjort helt själv!", hade John sagt stolt. "Oj där ser man. Ditt egna recept?" frågade Gellert. "Nej det är Jackie Arklövs recept. Vi brukar baka ganska mycket."

 

Haha. Svårt att tänka sig två mördare och två av Sveriges farligaste män stå och baka i ett fängesle...

 

 

 

Det går inte att klaga på utsikten från mitt klassrum direkt. :)

 Jag ÄLSKAR att vara i skolan. Älskar klassen, lärarna, naturen. Ja allt! Idag gick vi igenom våra krönikor. Jag fick mycket fin och tänkvärd respons. Helt otroligt hur mycket vi har utvecklats sen september. När vi började i höstas skulle vi öva på att bland annat skriva ingresser vilket vi tyckte var rätt svårt. Men det är ju hur lätt som helst nu. Hehe. Vår lärare sa idag att han märker att vi har börjat få ett "journalisttänk" och att vi skriver som en riktig journalist. Så kul att höra! 

 Vi fick veta vad resten av vårens uppgifter kommer bestå av. En av uppgifterna är att publicera en artikel. Vi får välja själva vilken tidning/webbsida det ska bli bara vi säljer in vår artikel till någon i branschen. Det ska bli en riktigt rolig utmaning.

Vi hade även föreläsning idag med en kvinna som tidigare gått på min skola. Hon slutade 2009 och har gjort stora journalistjobb efter det och sålt sina storys och reportage till bland annat TV4 Nyheterna. Stort! Det gick upp för oss alla idag att vi kan bli precis vad vi vill i den här branschen. Jag personligen ska nog börja på en lokalredaktion (vore underbart om jag fick chansen att prova på i Gävle) och sedan frilansa och starta eget. Det är min dröm!

 Efter skolan fick jag skjuts med C:s pojkvän igen. Så skönt och snällt! Fantastiska människor som jag har lärt känna minst sagt!

 Nu lär jag sova. Skola imorgon igen.

 God natt!

 

 Det här var bland det sorgligaste jag har läst i hela mitt liv. Jag klarar inte av att läsa/se sånt här utan att det rinner en tår nerför min kind. Stackars hund! Gud vad jag bara vill krama om den och aldrig släppa taget. Mitt hjärta gick i tusen bitar när jag läste detta idag. Man ser ju till och med hur ledsen den är! Usch så hemskt!

 Hur häftigt är det inte med djur? Dom fungerar ju nästan som en människa i hjärnan. Framför allt hundar.

 Djur är det bästa jag vet! Jag längtar till den dagen då jag får flytta in i ett relativt stort hus utanför alla stressande stadsmiljöer där jag kan ha en hund (vill ha en labrador eller schäfer) och två missar:) Jag drömmer ibland om att få ta hand om djur som farit illa och bo ute på landet där både jag, min blivande familj och alla djur kan känna sig riktigt trygga och framför allt f-r-i-a!

 

Kram! Var rädda om era djur! Och ge dem lika mycket kärlek som du ger till en annan människa.

 

 

Vad fort tiden har gått. Och tiden idag på jobbet bara susade förbi då jag fick träffa en massa härligt folk. Träffade bland andra två fransmän. De tittade på min namnskylt och sa: "Aah Madelene! You know your name is french right?" Jag svarade: "Yes I do and I´m proud of that, när jag sa så blev dom väldigt glada. Den ena började till och med sjunga en låt på franska som hette "Madelene". Inte alls konstigt. :)

 Har redan jobbat fem dagar nu och har bara två dagar kvar innan skola och ledig helg. På onsdag får jag sovsällskap av min skånska klasskompis Sofie. Jättekul! Sen ska jag ut och äta på lördag på Marie Laveau på Hornsgatan med Hanna och Maria med fler. Har hört att den restaurangen ska vara riktigt bra. Den är inspirerad av New Orleans av alla ställen. Kul att testa på olika matställen i stan. Det ser jag fram emot!

 

 

Sov gott!

 

Vilken fantastisk helg jag har haft trots att jag jobbar både lördag och söndag. Igår var jag och Cindy till vårt nya stamhak Och himlen där till. Dit kom även kusin Marie och Johan som är i stan. Och senare anslöt min kompis Hanna. Jag fick även en chock där uppe igår. Bredvid mig i baren står en kille som jag känner igen. Det visar sig vara min gamla klasskompis Tobias från högstadiet, som är uppvuxen några mil ifrån mig. Har inte sett honom på säkert tio år! Supertrevlig kväll minst sagt!

 

Det blev ett kåseri istället för en krönika. Jag har även ändrat ämne helt och hållet! Först skrev jag en version i början av veckan och lämnde in i tisdags men jag var inte nöjd så jag ändrade YTTERLIGARE en gång till. Så mycket som jag har skrivit och raderat denna vecka har jag nog aldrig gjort tidigare.

 

Men nu är den klar! Äntligen. Jag blev rätt nöjd för att vara första gången. Jag fick med det mesta.

 

 

Om ni orkar läsa den (lovar att den är ganska rolig) så varsågoda:

 

 

Lite av två världar

Landet, havet, grusvägar, doften av ängar och koskit. Det är livet brukar jag säga. Sen finns det ett annat liv också. Den storstadspulserande miljön i Stockholm. Jag älskar både landet och stadsmiljön men jag är definitivt inte van vid all stress i tunnelbanan, känslan av att staden aldrig sover, bilar som kör kors och tvärs och fort! Så fort att man inte riktigt vet om man kommer överleva hela sträckan av övergångsstället eller om man kommer ligga i en gipsvagga i flera månader.

Det som förbryllar mig är att vissa människor har vuxit upp i denna miljö och aldrig fått se annat. Vissa har aldrig satt sin fot norr om Danderyd eller söder om Huddinge. Dessa människor är bekväma och menar att de inte behöver se annat för att de redan har allt de behöver runt sig. Men med detta föds en otrolig inskränkthet.

Vid sju års ålder började jag upptäcka världen med min cykel. Eller ja, världen var väl att ta i men jag började med kvarteret där jag bodde. Jag brukade plocka smultron i diket längs grusvägarna med brunbrända ben och blåmärken på kroppen. Detta tack vare att jag envist ville lära mig cykla fortare än ljusets hastighet.

Tre år senare var det dags att göra en ny upptäckt. Den här gången i stora staden Uppsala tillsammans med farmor och min kusin. Jag hade sådana höga förväntningar på hur det skulle vara och var samtidigt lite pirrig och rädd att farmor skulle tappa bort mig. Hon är nämligen en människa som lever helt i sin egen värld och som alltid råkar ut för kaotiska situationer vilket är fantastiskt kul. Jag älskar att hon är så. Den här gången kunde hon inte ett smack om stadskörning. ”Åh hjälp vad pinsamt”, tänkte jag och min kusin i baksätet och sjönk längre och längre ner mot golvet när farmor höll på köra över de stackars cyklisterna längs vägarna.

Plötsligt sa farmor: ”Oj, nu har vi kört fel tror jag, eller får jag köra här Madde?” Att hon frågade en tioåring om trafikregler är för mig en gåta. Jag började då tro att hon hade fått sitt körkort i cornflakespaketet. Jag lyfte sakta mitt huvud upp mot rutan för att titta ut. Då fick jag se att min söta farmor körde mitt på gågatan med polisen hack i häl.

Jag och min kusin har inte fått några bestående men av våra upptäckter ihop med farmor. Hon har istället gjort oss en tjänst skulle jag vilja påstå. Hon visade oss att man ska trotsa sin rädsla och ge sig ut och vidga sina vyer. Det är jätteviktigt för sin egen utveckling, oavsett om man åker till andra sidan jorden eller 15 mil bort. Att kunna resa och upptäcka nya platser vart det än må vara är inte bara nyttigt för sig själv utan även för sina medmänniskor. Ju mer vi vågar kliva över våra trygga tomtgränser desto mer toleranta blir vi gentemot andra.

Farmor var totalt orädd för att köra bil, trots att hon inte hade en aning om hur hon körde. Jag ville bli lika orädd som henne. Jag släppte därmed taget om min cykel, grusvägarna och smultronen i diket och gav mig senare ut på nya upptäckter på egen hand när jag blev äldre. Samtidigt är jag väldigt glad över att jag har fått uppleva lite av två världar.

 

 

Hur häftigt var inte detta??? Vilken kille! Eller är det fejk tror ni? Det måste det ju vara för sådär snabb reaktionsförmåga är inte mänskligt!

 

 

 

Nu har jag varit ledig fyra dagar av fem och börjar bli rejält rastlös. Skönt att gå tillbaks till jobbet idag. Nu ska jag jobba sju dagar i sträck, skola i två tvågar och sen ledig igen nästa helg. Fick en mycket intressant bok i brevinkastet igår som jag har beställt. Det är en bok där man får veta allt om webbjouanlistik. Det framtida samhället kommer ju nästan enbart att drivas via webben så det kommer nog finnas gott om jobb för dom som är intresserade av "webbjobb", däribland jag.

 

Vi hörs.

Kram

 

 

Nu måste jag skryta lite. För mig känns Stockholm väldigt litet. Detta på grund av att jag har ett grymt bra lokalsinne. Stadium på Hötorget ligger vid Mc Donlads-skylten som ni ser på bilden. Jag har gått på den här gatan EN gång tidigare i hela mitt liv och det var för 6 år sedan. Och jag hittade hit helt utan hjälp av karta eller gps på telefonen. Hehe. Är lite stolt över mig själv måste jag säga :)

 Fast det är klart, jag har ju varit i bland annat Paris, London, Miami, Los Angeles och New York tidigare och det är nog på grund av det som jag har lärt mig att få ett bra lokalsinne. Jag menar, hittar man på gatorna i dessa stora världsstäder så hittar man även i lilla Stockholm.

 

Har suttit och tittat på en underhållande partiledardebatt nu på förmiddagen. Jimmie Åkesson och Fredrik Reinfeldt hamnade lite i luven på varandra. Innan det höll Annie Lööf ett mycket bra tal. Det talet borde alla inbitna stadsbor ha hört. Hon klargjorde tydligt och menade på att städerna inte skulle överleva om det inte vore för lantbruket. Jag tycker hon är jätteduktig.

 

Nu ska jag åka till Hötorget. Ska gå in på Stadium och shoppa lite till Sälen.

 

Kram